Livet Är En Drog

- Jag har dåliga nyheter, Stina.

- Vad menar du med det ?
Läkaren på Ungdomsmottagningen visade graviditetstestet, positivt.
- Är du seriös ? Nej, du måste skoja, du har säkert blandat ihop testen, jag är inte gravid!
- Stina, de här testen är 100 procent säkra, du kan inte göra något åt det, antingen får du göra abort eller behåller du barnet, du måste bestämma dig ganska fort. Vet du vem pappan är ?
- Nej jag vet inte vem pappan är, jag var full och minns ingenting.

- Okej, om du väljer att behålla barnet så ska vi ta ett faderskapstest sedan.

Paniken grabbade tag i Stina när hon gick i korridoren på mottagningen, den greppade hennes hals och försökte kväva henne. Tårarna sprutade ut och benen började röra sig snabbare, utan att hon gjorde något så började hon springa.

Väl hemma sprang hon raka vägen in på sitt rum, försökte dölja att hon var ledsen och upprörd.

- Det var så jävla kul i helgen! Varför kom du inte ? undrade Oskar när de satt på en bänk i skolan.

- Jag har en sak att berätta. sa Stina.

- Jag har också en sak att berätta! sa Oskar.

- Vadå ? undrade Stina.

- På festen i lördags, jag .. gjorde lite saker med Alice. sa Oskar och log lite blygt.

- Alice Grundmark ? Är ni tillsammans ? frågade Stina, det där gjorde henne mer upprörd.

- Jag tror det, fast vi känner inte varandra så bra än men vi ska ses idag igen, sa Oskar, vad är det du ska berätta ?
- Jag är gravid.

- Är det första april eller något idag ? Du kan ju inte vara seriös direkt ? Skrattade Oskar.

- Oskar, jag är gravid, jag är gravid! Det växer ett barn i min mage och jag vet inte vem pappan är. Stina brast ut i gråt och Oskar höll om henne.

- Hur fan har du lyckats med detta ?

- Jag vet inte, förmodligen på festen hos Nikolaus, jag minns ingenting från den kvällen.

Det kändes skönt att berätta, hon behövde så mycket stöd som möjligt, speciellt från Oskar.

Löven började falla och det blev mörkare ute om dagarna, det gjorde Stina mer deppig än vad hon redan var. Hon började svullna om magen och hon mådde dåligt både psykiskt och fysiskt.

- Hej Stina! Hur mår du ? frågade läkaren på Ungdomsmottagningen.

- Gissa. sa Stina dystert.

- Har du berättat för någon att du är gravid ? undrade läkaren.
- Ja, för Oskar, min bästa kompis. svarade Stina.

- Okej, det kan inte vara han som är pappan då ?

- Är du dum i huvudet eller! Vi skulle aldrig ha sex med varandra, inte ens på fyllan!

- Nehe, men han som hade festen då ? Han kanske vet något, du borde prata med honom.
- Tror du jag vill att hela världen ska veta detta eller ? fräste Stina.

- Tror du inte folk kommer märka att du är gravid om du behåller barnet ?

Stina satt tyst en stund och funderade.

- Jag vill behålla barnet, jag vågar inte göra abort.

- Inser du allt du kommer gå igenom ? En svår tid med psykisk smärta, i skolan kommer alla kolla konstigt på dig, men de vänjer sig såklart efter ett tag, din mamma och pappa kommer få reda på det. Alla kommer veta det tillslut, men vi måste veta vem pappan är.

- Jag vill inte veta vem pappan är. sa Stina snabbt.

- Okej, då är vi klara för idag, här får du ett kort med nummer till psykologen här på mottagningen, om du skulle behöva prata med någon.

Stina slet åt sig lappen och gick med tunga steg ut.

Sömnlösa nätter, söndergråtna ögon. Hela nätterna satt hon i sängen lutad mot väggen och med knäna uppe vid ansiktet, ansiktet mot knäna. Hon var så rädd, så panikslagen, hon visste inte vart hon skulle ta vägen.

En natt fick Stina nog, hon hade inte sovit på fyra dygn. Hon smög upp och tog på sig mjukiskläder, smög in i hallen och tog på sig sina skor och sin höstjacka som hon nyligen fått av mamma. Stina öppnade dörren tyst och stängde igen den så försiktigt hon kunde.

Stina stod på bron hon korsat så många gånger, bron som hon delat många minnen på, med Oskar, bron som hon stått och tänkt och klurat, gråtit och skrattat. Bron som alltid skulle vara speciell för henne, det skulle alltid vara Hagabergbron.
Några tårar sipprade fram i ögonvråna.

Nu eller aldrig, hoppa eller stanna, valet och kvalet.

Stina stängde ögonen.