Första delen
"Hej dagboken ..
Jag mår inte så bra idag, bråkade med Oskar, han kan inte förstå mitt liv och jag kan inte förstå hans liv, alltså passar vi inte ihop. Vi är som ett svartvitt pussel men någonstans har det spruckit så allt är inte rätt. Jag älskar honom och han är den bästa jag vet. Åh .. varför är allt så jävla svårt? Varför kan inte allt vara som när vi var små, då spelade det ingen roll att hans föräldrar var stenrika och att mina levde på bidrag, det spelade ingen roll att jag hade fula kläder medan han hade märkeskläder från J.L och Wesc, inget spelade roll, allt var perfekt då.
Jag är väl helt enkelt född till att ha det såhär .."
Stina la ifrån sig dagboken och la sig på rygg i sängen, kollade upp i taket, taket fullt av stjärnor, sådana stjärnor som lyser på natten. Oskar och hon hade satt dit dem när de var yngre, hon kunde inte minnas exakt vilken ålder, men det kvittade, allt kvittade, det enda som spelade roll var Oskar.
När Stina öppnade ögonen igen var det redan morgon. Yrvaket satte hon sig på sängkanten och suckade, reste sig upp och ställde sig framför spegeln. Det sotiga sminket som igår var prydligt och fint hade kletats ut och hennes tjocka bruna hår var ruffsigt och livlöst, nästan grått. Hon tog en lång dusch och gick sedan tillbaka in till sitt rum för att välja kläder, men efter en stunds letande gav hon upp, hon hade inget snyggt alls i sin garderob! Så det fick bli det gamla vanliga - gråa mjukisbyxor, ett slitet linne och hennes favoritmunkjacka.
I skolan var alla som vanligt, alla utom Oskar, när de korsade varandra kollade han inte ens på henne, det gjorde ont i hjärtat och det brände bakom ögonlocken. Skulle det förbli så ? Skulle det fortsätta göra ont när de sågs eller skulle det gå över och bli som förut ? Stina vågade inte tro något.
Stina hade inga kompisar i sin klass, hon hade inga kompisar på skolan överhuvudtaget, hon hade bara Oskar, och nu var han borta också. De hade bråkat flera gånger förut men alltid kommit tillbaka till varandra, varje gång hade Stina blivit lika ledsen och aldrig vågat hoppas på att det skulle bli bra igen fastän det tillslut hade blivit det.
Äntligen blev det fredag, det var inte vilken fredag som helst, den fredagen skulle alla niorna på Stinas skola åka på klassresa, de skulle till Liseberg under en hel dag. Stina och Oskar hade sett fram emot det, men nu funderade Stina på att sjukanmäla sig, hon ångrade sig snabbt och gick iväg till skolan i alla fall.
Väl inne på Liseberg sprang alla eleverna runt mellan de olika åkattraktionerna, den ena efter den andra, om och om igen. Stina satte sig på en bänk och åt glass, hon hade inte lust att åka något. Plötsligt såg hon Oskar komma gående mot henne, hon funderade inte så mycket på det, tänkte att han skulle gå till någon karusell som låg bakom henne. Innan hon hann blinka satt han bredvid henne med huvudet sänkt. De satt tysta en lång stund tills han avbröt allt.
- Jaha... Ska inte du åka något ? undrade han.
- Vet inte, har ingen lust att åka, svarade Stina medan hon tittade åt ett annat håll.
- Vill du åka Balder med mig då ? undrade han sedan.
- Jag hatar att bråka med dig, Oskar, du är den enda jag har, jag älskar dig verkligen, sa Stina med gråten i halsen samtidigt som hon kollade honom i ögonen.
- Förlåt, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte om jag gör rätt eller fel, vet ingenting, sa Oskar.
- Vi måste börja tänka på att saker och ting inte är som förut, vi börjar växa upp nu, vi måste försöka få ihop allt så vi kan umgås utan att jämföras mellan våra utsidor, att jag är fattig ska inte behöva skada ditt liv och tvärtom, sa Stina. Oskar tog hennes hand och log.
- Vi fixar det, kom igen nu, Balder, eller vad säger du fegis ?
- Tyst med dig! skrattade Stina och de sprang iväg till bergodalbanan.
"Hej dagboken. Vi var på klassresa igår, alla niorna på skolan, det var roligt tillslut eftersom Oskar och jag blev sams igen, ikväll är det fest hos Nikolaus, hoppas det blir lyckat. Jag har inte så mycket mer att säga, jag är hel igen. Puss."
Det var lördag morgon och Stina var så trött att hon knappt orkade hålla ögonen öppna, men hon kunde ändå inte somna om, så hon gick upp och duschade, åt frukost och plockade i ordning lite på sitt rum. När hon var klar med det började hon fixa sig inför kvällen, Nikolaus skulle ha fest och Oskar skulle dit, det skulle också komma folk från andra sidan stan och Stina hoppades på att få några bra kontakter. Hon behövde en vän, hon kunde inte leva på Oskar livet ut.
Klockan slog åtta och Stina kramade sin själsfrände utanför Nikolaus stora vita hus, det hördes musik ända ut på gatan och folk kom och gick som ett rullband.
Väl inne i huset bjöds det på drinkar, chips och godis, folk dansade som galningar och sjöng med i låtar, Stina och Oskar satte sig i en fotölj med varsin drink och snackade en stund.
Ett par timmar senare var både Stina och Oskar stupfulla, precis som alla andra på festen. Glas gick sönder hit och dit, folk fimpade cigaretter på bord och stolar, vissa personer spydde rakt på golvet, andra låg däckade i sängar och soffor.
Stina vaknade upp dagen efter i en säng hon inte kände igen, hon flög upp och märkte fort att det var i Nikolaus säng, hon la sig ner igen och somnade om. Ett par timmar senare vaknade hon igen av att hon mådde illa, hon stapplade in på toaletten och spydde och satte sig sedan ner för att kissa. När Stina skulle dra upp sin kjol märkte hon att den var vänd ut och in. Hur lyckades hon vända den ? Hon försökte minnas det senaste hon gjorde på festen men allt var svart. En stor tung klump i magen bildades.
Helvete.
